Bessemerskolan - ett vidare val!

Björnån

De kalla blöta dropparna studsar upp på de nakna benen, men jag låter de bara vara. Jag kan sakta känna hur de rinner ner och en kall rysning tar över min kropp. Samtidigt spricker himlen upp och solens strålar sprider den nya värmen inom mig. Någonstans lite längre bort kan jag höra fåglarna kvittra och ögonen sluts igen. Doften av en sommaräng når mig och bilderna bara strömmar in, smörblommor, kossor, fåglar allt man kan tänka sig. Ljudet av ett surrande får mig att öppna ögonen igen, men blir bländad av solen. Tillslut ser jag klart och tydligt vart surrandet kommer ifrån, en liten trollslända flyger förbi. Utan att ens tänka på de följer jag den otroligt turkosa blänkande trollsländan med blicken tills jag upptäcker två rådjur vid sidan om ån. De ser ut att ha det så fridfullt där de står och tuggar på de färska gräset.

Efter ett tag kollar en av dem bakåt, någon sekund efter kan jag se ett litet huvud sticka upp bakom det rådjuret som har horn. Jag ler smått för mig själv och kan verkligen föreställa mig det nya nyfikna livet. Men innan jag hinner se om det finns något till hörs ett högt plask lite längre ifrån mig. När jag tittar bak och ser att barnen leker vid fika stället suckar jag lätt. Rådjuren är för längesen borta från de fridfulla stället när jag vänder mig tillbaks emot dem. Suckar ut och kollar ner i det grumliga vattnet. Inte en sån bra badplats, men ett underbart picknickställe. Tyvärr finns det inget gräs som man kan sitta på, utan stenar i olika storlekar som man får ta sig fram på. Ja förutom högst upp vid vägkanten, där är det förstås bara grus och bänkar.

Även i det svagt strömmande vattendraget finns det stora stenar man kan lyckas klättra över och komma till andra sidan. Men man får akta sig vart man sätter fötterna så man inte råkar följa med strömmen. Dock så kan man inte alltid komma över, allt beror på hur mycket vatten som har kommit under året. Mer vatten betyder starkare ström. När man var yngre fick man aldrig korsa den själv, då lära föräldrarna följa med och hjälpa till. Nu kan man iallafall försöka själv utan dem, men man är aldrig själv när man gör det och måste vara väldigt försiktig så inget illa sker. Men roligt är det iallafall. De varma minnena får mig att sucka, längtan efter att få vara yngre och inte tänkta på alla ens problem skär igenom kroppen. Som tur är så börjar våren nalkas och med den de gyllene tiderna. Tiderna med solstrålar som strömmar in D-vitamin i kroppen, vinden som smeker en varmt, alla fåglar med deras ljuva kvitter och alla barn som leker på grusvägarna.

Ingenting får mig att bli så glad över att våren är här! Det mörka och dystra försvinner och energin kommer tillbaka. Alla får vårkänslor djuren med sina ungar, människor runt om som hälsar på mig glatt och bruna ben som bär upp de somriga klänningarna. Vad kan man inte älska?